Nedärvning av egenskaper.
En ny individ får en gen (ett arvsanlag) från mamma och en från pappa.
Beroende på vilken egenskap som uttrycks beror bl.a. på om en gen är dominant eller recessiv.
Dominant betyder att något har företräde eller övertag. En dominant gen är den som kommer att uttryckas, om man har en dominant och en recessiv variant av samma gen. Recessiv betyder vikande och en reccesiv gen kommer bara att uttryckas om det inte finns någon dominant genvariant av just den genen.
Om man har en dominant och en recessiv gen när det gäller en egenskap, så kommer det alltså att vara den dominanta varianten som får övertag, och det är den egenskapen man får.
För att man ska få den recessiva egenskapen, måste man få två uppsättningar av genen, d.v.s. få det både från mamma och pappa.
Krångligt? Det klassiska skolboksexemplet med ögonfärg kanske förklarar en del, även om just nedärvning av ögonfärg inte är fullt så enkel då det påverkas av flera olika gener.
Bruna ögon är en dominant egenskap; vi kan kalla den för B.
Blå ögon är recessivt, vi kan kalla den för b.
Om man är brunögd kan man ha två arvsanlag för bruna ögon, alltså BB, eller ett anlag för bruna och ett för blåa, alltså Bb. För att få blåa ögon måste man ha två anlag för detta, alltså bb.
Det går alltså inte att veta vilka arvsanlag en brunögd person har, men däremot kan man veta att en blåögd person bara har det recessiva blåa anlaget.
Könscellerna hos en person med genuppsättningen BB kommer alla att innehålla den dominanta genen för bruna ögon. Könsceller från en med uppsättningen Bb kan bli antingen B eller b. Könscellerna från en person med bb blir alltid b.
Om båda föräldrarna är blåögda, får vi detta s.k. korsningsschema:
b b
b bb bb
b bb bb
På översta raden ser vi den ena förälderns könsceller. I första kolumnen ser vi den andra förälderns könsceller. I de fyra rutorna med vardera två bokstäver ser vi de möjliga kombinationerna. Varje sådan kombination har lika stor sannolikhet, d.v.s. 25 % (en fjärdedel).
Vi ser alltså att om både mamman och pappan är blåögda, så är det 100% chans att barnet blir blåögt.
Om vi nu har en mamma som är blåögd och en pappa som är brunögd? Ja, då kan ju pappan antingen ha BB eller Bb. Vi får göra två korsningsscheman:
Om pappan har BB:
b b
B Bb Bb
B Bb Bb
Om pappan har Bb:
b b
B Bb Bb
b bb bb
I det första fallet, där pappan har BB, så blir barnet med 100% säkerhet brunögt. I det andra fallet, där pappan har Bb, är det 50% chans för blåa ögon och 50% chans för bruna.
Men om vi inte vet om i förväg om pappan är BB eller Bb, så måste vi räkna ihop dessa båda varianter.
Vi får då 25 % chans för blåa ögon och 75% för bruna.
Om paret i det senaste exemplet får ett blåögt barn, kan vi dock vara så gott som säkra på att pappan har Bb (om det inte skett en mutation i könscellen), och kan då hädanefter räkna med 50/50-chans för respektive ögonfärg när dessa båda får barn ihop.
Observera dock att chansen är densamma för varje barn som föds. Det produceras ju nya ägg och spermier hela tiden! Så bara för att detta par redan fått ett blåögt barn, så betyder det inte att nästa barn blir brunögt.
Om vi nu har två brunögda föräldrar, så kan ju båda vara antingen BB eller Bb. Nu blir det komplicerat… Vi borde göra tre korsningsscheman.
Men vi behöver ju inte bli genetikexperter för att skaffa barn, så jag nöjer mig med att visa den tredje varianten på korsningsschema, för att demonstrera principen. Så här ser det ut om både mamman och pappan är Bb:
B b
B BB Bb
b Bb bb
Resultatet i detta fall är alltså att det är 25% chans för varje barn till dessa föräldrar att bli blåögt, och 75% chans att bli brunögt.
Som sagt är ögonfärg inte ett jättebra exempel.
Ögonfärg, och många andra egenskaper, bestäms egentligen av flera olika arvsanlag. Men ska vi blanda in flera gener, så blir det mycket mer komplicerade korsningsscheman.
Blodgrupper
När man pratar om blodgrupper, är det främst AB0-systemet samt Rh-faktor man pratar om.
RH-systemet är ett bra exempel på när det bara är ett arvsanlag inblandat, som i exemplet ovan.
En person kan vara Rh+ eller Rh-.
Är man Rh+ så har man en viss faktor. Genen som ger denna faktor är dominant; vi kan kalla den D. Har man detta anlag kommer man alltså att vara Rh+.
Saknas anlaget, d.v.s. har man bara recessiva anlag, så blir man Rh-.
Vi kan kalla det recessiva anlaget för d. Den som är Rh+ kan alltså vara DD eller Dd. Den som är Rh- är dd.
I AB0-systemet finns det två dominanta faktorer: A och B. Finns båda, så kommer båda till uttryck. 0 är det recessiva anlaget.
En person som är 0 har 00. En person med blodgrupp AB har just kombinationen AB. En person med blodgrupp A kan vara AA eller A0, och en med B kan ha BB eller B0. Några exempel på korsningsscheman:
A 0
B AB B0
0 A0 0
Alltså, om ena föräldern är A och den andra är B, så kan barnet få antingen A, B, AB eller 0.
A A
B AB AB
B AB AB
De här föräldrarna är också A respektive B, men deras barn kommer med 100 procents säkerhet att få AB.
0 0
0 0 0
0 0 0
Om båda föräldrarna är 0, får barnet alltid 0.
När det ska bildas könsceller, sker först en kopiering av allt DNA, så att det finns motsvarande 2×46 kromosomer. Sedan sker celldelningen; då bildas fyra celler med 23 kromosomer i varje.
Ibland blir det fel vid denna delning och det kan bli fel på flera olika sätt.
De flesta sätt kommer aldrig att leda till något barn, eftersom de inte är tillräckligt livskraftiga. Vissa varianter kan dock klara sig och bli levnadsdugliga. Det brukar då röra sig om att det kommit med för mycket DNA.
Den mest välkända är trisomi 21 (Downs syndrom). Detta innebär att det blivit en kromosom för mycket i kromosompar 21. En kromosom för mycket har alltså följt med i celldelningen när könscellen bildats. En person med Downs syndrom har därmed 47 kromosomer.
Det finns även andra trisomier. Det förekommer också att bara en liten del av en kromosom felaktigt följt med vid celldelningen.